Redan medlem?
Logga in
Nosferatu II
En doft av död fyller rummet, som brinnande höstlöv i luften. Minns hur vi rodde över havet i en stormig djupsvart natt. Vår längtan var allt för stark för att kunna skilja våra själar isär.
Jag längtar, begär, kallar på dig.
Något rör sig i väggen och in och utanpå tapeten. En känsla av mörk svart passion och odödlig kärlek. I det kalla månljuset, finns en lockelse, en rörelse, i fladdrande gardiner.
Jag längtar, begär, kallar på dig.
På sängen, som paralyserad, väntar jag på att du, min härskare, ska komma. Träda fram, skridande på ljudlösa steg. Komma mot mig igen, som sprungen ut ur skuggorna.
Jag längtar, begär, kallar på dig.
Fri vers
av
Katinka
Läst 328 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2019-11-22 16:46
|
Nästa text
Föregående Katinka |