Där trädens svarta toppar

snuddar vid himlen

delar sig vägen i två. 

Du går inte längre

trofast vid min sida,

som du alltid gjorde förr.

Det ligger ingenting framför mig längre.

För det finns ingen fortsättning

och ingen historia att dela

längre för oss två.

Allt som har varit är glömt

och allt som var vi en gång

är nu visset och dött.

Det ligger ingenting framför mig längre.

Ur den svarta skogen hörs

bara en ensam uggla hoa,

mitt sorgtyngda namn.

Jag är nu gammal, trött och skör

längtan till Moder Jords varma famn

är den enda önskan jag har kvar.