Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

NAKNA I SÅRBARHET

 

Och du stod naken

inför mig

 

skänkte mig 

din sårbarhet

 

vägde inte ord

på guldvåg

 

lät sanna orden

sjunga fritt

 

med själ och hjärtas

enkla toner

 

och jag stod naken

inför dig

 

återgäldade gåvan

som jag fick 

 

barriärer rivna

mellan oss

 

nakna människor

evigt förenade

 

medan tiden 

obönhörligt lider

 

mot sitt slut 

 

 


Fri vers av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 332 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2019-11-22 18:10



Bookmark and Share

  KattenKin VIP
Vilken vacker relation och superfin dikt.
2019-11-27

  Marita Ohlquist VIP
Bra skrivet om en relation, att vara den man är och att riva barriären för kärlekens skull och ta vara på tiden som är!
2019-11-25

  ULJO
Så fint skrivet.
2019-11-25

    ej medlem längre
Vilken intimitet att våga vara sårbar, att blotta sig och sitt innersta. Du beskriver det så fint, att ta vara på det ögonblicket, för det är inte evigt.
2019-11-24

  Poeten Salvador VIP
Kan man vara naken fast man har kläder på sig?
2019-11-23

  Feliaxel VIP
Fantastiska rader du förmedlar
2019-11-23

  Blomma-Stjärna VIP
Både fröjd och sorg får du med i denna koncisa och koncentrerade kärleksdikt
Du beskriver så vackert
att kärleken är underkastad tiden -
att parkärlekens ingredienser är nakenhet och sårbarhet och åtrå

mycket fint!
2019-11-22

  Niliboy
Ja, tänk om man ändå vågade, fint om ömhet å kärlek?
2019-11-22

  Boel Lindell
Orden enkelt nakna som personerna i dikten. Så avskalat och fint!
2019-11-22
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP