Inga drömmar mer
överskådligt och mjukt tornar landskapet

när du minns händerna dina
av trädgårdar pulserande
skott avtryckta mot
decemberblek hud
som nu

när du böjer dig
mot fasaderna mina
de oaktsamma och alltför uppenbara
i ditt anletes svett

och vakar och vänder
när du dröjer dig kvar ett tag
inväntar svar