Jag tillhör numera de politiskt defekta,
åtminstone enligt mina antagonister,
som anser sig själva som politiskt korrekta
och utan som helst några fel eller brister.

Som vore det konstigt att ha hjärtat till vänster?
Det anser de konservativa och banala,
som har det till höger på andras förtjänster
och hotar och hetsar mot rödliberala.

De nationalistiska tror sig vara perfekta
och slipper ju hittills sina medborgarplikter,
sitt ansvar för dem som flyr och blir knäckta
av hjärtlösa fördomar i sina dikter.

Jag tillhör då hellre de defekta och dumma,
som tänker med hjärtat och har rum för en broder.
Jag tillhör de blåsta, de döva och stumma
med hjärtat till vänster som samvetets roder.