Idag kom känslan över mig
Kanske saknades struktur
Och att golvet började vika sig under mina fötter
Det saknades underbyggnad

Det är som om solen aldrig mer skulle lysa
Och att jag aldrig mer skulle somna, aldrig mer bli trött
Att jag skulle ligga ned i evighet med slutna ögon
Väntandes på sömnen väntandes att vakna av ljus

Sömnen drar en skiljelinje i det osynliga tidrummet
Hjärnan dvalandes i latens, som vaknar i tid
Det är som att självläkningen väntar på att börja
Och så börjar istället saknaden svida