i tysta rum
när den smarta telefonen
tittar dumt mot bordet
och mannen tittar bort mot inget
och inget tittar tillbaka
är mannen jävligt orutinerad

en undran
om vilka nervbanor som legat slumrande
och vilka som ogenerat just tagit form

mörker och ljus leker tagen, snubblar över minnen
en katt som dog
gymnasiets snyggaste tjej som ville knulla på fyllan och allt var så obekvämt
rullstolsfärden genom sjukhuset med ett nytt liv i famnen

den vitklädda kvinnan som dagar senare pressade upp sig på fötter, skör men stolt i landstingets stabila mode

när man är orutinerad ger man sig själv goda men motstridiga råd:
att sluta tänka, eller att verkligen tänka
tillåta sig känna, eller trycka undan
finnas till i alla minnen eller bara exakt nu

om tomheten är en dagsform
situationsbunden
något med årstiden
något som alltid följer med en
kanske man kan svara på när man blivit mer rutinerad