En sval bris slog genom fönstret som stod på vid gavel

Reflektionen av min gestalt i fönsterrutan visade ett blått nattlinne

Ett blått nattlinne med björnar på. Blicken slog ner i marken nedanför

Precis som hans fötter gjort, en kort stund innan. Det var djupa märken i gräsmattan

Hälarna hade sjunkit djupt ner, det syntes mycket väl. Det måste ha gjort satans ont

Han hoppade från tredje våningen. Ryggen tog rejält med stryk. Jag såg honom

Han haltade genom den ljumma sommarkvällen.Mamma tog mig om axlarna

Det ringde på dörren. Det var polisen. Jag visste. Att han rymt. Var efterlyst.Men jag tittade bara tyst när jag gick förbi

In i mitt rum och kröp under täcket i min säng. Tänkte.. Att nu är han ensam och rädd

Han har fortfarande men efter hoppet från vår lägenhet. Ryggen blev skadad

Han är en trasig människa. Även idag. Just denna händelse utspelade sig för över trettio år sen

Och var han än gått, så har han fallit.. Om och om igen.Jag har också gråtit

För man har liksom önskat, att hjärtat som han bär borde lysa igenom.Ja, godheten

Godheten borde vara det som egentligen lyft honom genom livet. Inte hans destruktiva beteende

Han gör ännu en av sina vändor nu. För en längre tid. Han närmar sig sextio. Men hans blick

Den är som en pojkes. Fast med en trötthet som lyser igenom. Jag kommer träffa honom nästa vecka

Men bara för en kort stund.Det är begravning. Han kommer med fångtransport

Då ska vi ta farväl av hans far. Och hans far. Ja.. Han var min morfar