Stadsvyn i vårlig slör

hamnen ligger öde

och blör



månen har någon spått

men återigen dragit

en nitlott



gatumusikants snille

i strängad låda ljusår

från en mille



Dylansång hamras

in i medvetandet på

Desolation row samlas



kattor under stjärnor

maskerar sina steg

lyhörda dess hjärnor



Strömkarlen följer

livet på avstånd

sin svarthet döljer



scen med spelbordsgestalt

upplöst i skuggor

insats tillbaka tusenfalt



sanningshalvor å myter

transporteras kring

tilltron dispyter



runt kretsar ugglesjäl

utmätt dess tidsspann

tänker stad farväl