Hjärtat stelnar sakta,
ögonlocken klistras fast,
luft tar slut,
tankar går på högvarv.

Håll dig kvar,
håll ut,
STÅ UT!

DU SKA STANNA KVAR!

Oron gnager inombords,
jag vill,
men det tar stopp,
igen och igen och igen,
jag försöker,
och jag tror inte att Rom byggdes på en dag eller att solen kräver speciellt mycket av mig,

materiella saker raseras,
min värld,
splittras,
jag undrar ibland om jag är blind,
det är som att jag inte ser någonting när det ska vara självklart.