Fordom var jag fundamentalist
och som sådan barnsligt bokstavstroende,
trodde allt var bokstavligt och visst
i min närsynthet och i mitt bibelgloende.

Efter hand blev denna tro för trist
och den var ej längre livsåskådande.
Tron på Gud har jag dock inte mist
och jag läser bibeln som ett andligt knådande.

Tron på bokstaven som en magi,
att författaren är felfri skapare
är en missuppfattning, en sorts tragedi,
som ännu idag, tyvärr, har sina efterapare.

Gud är ingen tryckeriprodukt!
Bibeln är trots det ett fingervisande,
som ger både tröst och tukt - en flukt
om att Gud är större än ett bokstavsprisande.

Poesin har samma slags funktion,
pekande på olika betydelser,
som ett slags verbal inspiration,
när den visar väg till mångahanda lydelser.