konstnär 1, också lärare

”jag känner igen ditt sätt att skriva”
”du skriver såsom målare skriver”

konstnär 2, denna gång vikarie

”vilken fin text, verkligen, blev faktiskt
berörd
men du kanske får jobba lite på slutet”


jag väntade på att få ett sms
jag låtsades arbeta med mitt projekt
jag sa till de andra i skolan:
jag vill att han svarar och
jag vill vara hemma,
hemma i karantän

att isolera mig
är något av det bästa
jag vet
men det är en skadlig drog
som förstört mig förr
jag längtar alltid hem
längtar alltid
att få vara själv
inomhus
hemma i mitt barndomshem

när jag började skriva
för några år sedan
handlade allting
om isolering
och om hur det förstörde mig
jag skrev om ordets betydelse
att det kom från Isola
som i sig betyder ö
en sådan perfekt etymologi

jag längtar tillbaka
för isoleringen ger mig lugn
en stund att få bli av med
mitt medborgarskap

idag stängde skolan igen
mina knän blev helt plötsligt svaga
kanske har min natur förändrats?
jag har ännu inte gråtit
men tårarna har varit nära

jag fick sedan ett sms

jag har träffat någon
igen
en som jag träffat
förut
jag vill bara vara honom nära
en sådan märklig känsla
jag vill att han ska älska mig
men distansen blir så tydlig

jag sitter hemma
jag vill gråta
jag vill ringa
honom
jag känner hålet inom mig
växa