Den bundna versen kan man lättare förstå
- ibland.
Den har sitt schema som man följa må,
- sitt band.
Den fria är oftare skapad i stunden
och har inte heller tolkningen bunden.

Den fria dikten följer känslans tvära sväng
- och krum.
Den kan få läsaren att stundom verka fläng
- och dum.
Den bundna kan själv vara undermålig,
om metern är felkonstruerad och dålig.

Den bundna dikten har antikens ideal
- som grund.
Den kräver klassisk form för sina kval
- en stund.
Den fria, den flyger som flugan i flykten
och svävar från början till ändalykten.

Den fria poesin är regellös och svår
- att nå.
Den går som regel inte att förstå
- sig på.
Den bundna är lättare gjord att begripa
och spelar till noternas avstämda pipa.

Den bundna versen är min egen diktarnisch
- bevars!
Den lockar mig till en tegnérsk pastisch
- i mars.
Den fria är lurig som kommande månad
med egen förvillelse, inte en lånad.

Jag gillar ändå båda formernas idé
- och vits
och framför allt om de har kvalité
- och snits.
Förståelsen är inte jämt huvudsaken
och delad är nu, liksom fordom, smaken.