Det finns alltid någon
som tar över
ditt vakande över verkligheten
även om orden har förlupit dig
Under det att övriga vardagen har
tagit alltför stor plats
i ditt sinne
och du blivit inmålad
i vardagens lågvinklade sol

Nu har du tagit emot vårruset
medelst en svart sorg
på ditt ansiktslösa väsen
Här ser du verkligheten
flytta in på nytt i
den tomma staden
Allt detta ger dig tillbaka målföret
och ett hugnesamt ironiskt snett leende
som du inte vill uppleva