Pretendenten nu belönas med en huvudskalleplats,
konungen som skulle krönas i ett gyllene palats.

Törnet, röret, purpurdräkten hånar nu hans tunna kropp.
Farisén och legoknekten låtsas leka hans passopp.

Nu han låter dem med spikar nagla sig på korset fast,
medan folket står och kikar under fredans kafferast.

Hänger så i dödens trädgård, korsets trä slår ut i blom.
Virket är från faderns brädgård, som se´n dess har varit tom.

Dör för rackare och rik.
Dör för hela sin publik.
Dör för stammar, folk och länder.
Dör för var och en i sänder.
Dör för allt han gjort och sagt
för att krossa dödens makt.

"Abba, Fader, här nu gives Dig min gossesjäl,
medan templets täcke rives för min stungna häl.
Snart Du ger mig livet åter för min döda kropp,
medan alla dessa gråter som mig spikat opp!"