Ljuset vann till slut den långa kampen där vårsolens värmande strålar kärleksfullt visade hur närhet känns och skall upplevas.

Denna vår är på många sätt lik alla tidigare upplevda men i år har den fina och nära gemenskapskänslan som brukar finnas plötsligt blivet ett hot som är svårt att förstå.

Solen värmer oss där vi står i solskenet, Västerhavet ligger spegelblankt i Hönö hamn och reflekterar livet på ett tidlöst sätt, jag känner glädjen över din närhet och inombords jublar min själ över gemenskapskänslan som jag upplever ihop med dig!

Jag känner den stora samhörighetens alla känslor men tidens norm har skapat ett fysiskt avstånd.

Rädsla har svept in likt en osynlig fiende och byggt upp murar mellan människor, osynliga murar som i likhet med kejsarens nya kläder inte finns men måste respekteras.

Du och jag vet vad det hela handlar om och kan förhålla oss till den nya tidens märkliga agenda, vi vet att det inte bara är vårljuset som kommer att segra utan även det ljus som ska fördriva det mänskliga mörker som nu tynger mänskligheten.

Jag är så glad för att du finns i mitt liv och hur höga de osynliga murarna än byggs så har jag ännu högre stegar till hands för att kunna komma över till dig så att vi kan mötas, i våra liv finns inga murar!