Känslan av att mitt inre jag
Krymper
Och mitt yttre skal bara
Växer

Jag är i fokus
Men vill försvinna
Ett ekande svart tomrum
Finns bara jag
Inzoomad

Medvetenheten växer
Som fastetsat stål
Min kropp blir tung
Tegelstenar till händer
Halvt förmultnade stockar till armar
Som legat i blöt för länge
Mjuka, degiga och alldeles för tunga

Mina tankar låser sig
Centreras
Som när en tittar på natthimeln
Och ser en stjärna
Den pulserar
Som om den andas
Och blir skarp
Det enda en kan se
Etsar sig fast
Någonstans i mitten av min panna
Jag är fastnålad i ett tomrum
I min kropp som fängelse