När jag nu ser hur allt försvinner

i ett sorts töcken utav minnen

där min själ har skapat bilder

i ett försök att rena mina sinnen

Kanske min dröm var helt fatal

då när mitt liv helt fallit sönder

ja jag hade famlat efter hopp

men som förintats utav synder

För jag har hoppats på mig själv

men utan några krav på resultat

haft ett enda mål så infantilt

men för mig själv ett obligat

Så när jag nu bestiger berget

det som jag byggt av alla krav

jag försvinner upp bland molen

och blickar ut mot ett öppet hav

Nu ur min tvekan föds en tanke

och ett nytt beslut som föder liv

för jag har våndats med mitt inre

och vill nu gå fram med stora kliv

Så när jag nu vänder om och ser

på alla de misstag som jag gjort

då får jag svaret på min fråga

att mitt liv gått alldeles för fort

Copyright © AndLou