Stenen var tung men inte övermäktig

vackert formad lik ett hjärta

flämtade, hämtade andan

Nu har den en egen plats

är inte längre en börda

Vid stigen ner mot havet ligger den

bland strandglim och styvmorsviol

Inramad av nygröna grässtrån

Ser på den med all min kärlek