liten tackdikt på mitt vis
Tack Kristina Lugn
när nödlösningen blivit permanent
när dina ben har fått åderbråck
när det regnar över slätten
när farbror Conny ser på dig från ett moln
när du studerar livskriser som rymdhjältars äventyr
när du tror du har förlåtit alla en gång för alla
när du låter mörkret se dina samlade skatter
när du glömt hur man ritar en ful gubbe
när du är såsom en blå länsbuss en måndag morgon
när Jesus alla älskade barn kommer gående mot dig
när isen kring järnräcket smält av din sugna tunga
när du stjäl kaffe på Ica
för du är lessen
tycker att du gjort ditt
å någon jävla rättvisa måste det väl finnas!
när du är såsom en vandringssägen
när du åker till Stockholm
tar in på hotell
går dyr helgkurs
i försök att göra din smärtsamma familjesituation
till ett skämt och misslyckas
när tårarna förorsakar en översvämning i innerstaden
när du äntligen når ut
när så kall så kall
ensam ung kvinna sjunger i två mödrars vindpinade bröst
när vi kysser varandra farväl för första gången
när nödlösningen slutar vara permanent