-------

MONTAIGNE. Mon Dieu...

SOKRATES. Theós...

DEMIURGEN. Har vi lärt oss någonting?

-paus-

DEMIURGEN. Ni är inte här för att ifrågasätta någonting.

STRINDBERG. Du dödade en kyrkofader!

DEMIURGEN. Även om det vore mig ett nöje att låta en så skenhelig stridstupp gå åt - nej.

MONTAIGNE. Var är han?

-paus-

STRINDBERG. Purgatoriet...

DEMIURGEN. Dantes ordlek hemsöker mig än... Lui e'uno sciocco villano la cui arroganza e'superata solo dalla sua ignoranza. Purgatoriet, helvetet, skärselden. Era påhitt. Vi kallar det bara flygeln.

MOMTAIGE. Le ciel lui tombe sur la tête...

DEMIURGEN. Inte himlen, Michel.

-paus-

DEMIURGEN. Dåså. Programpunkt ett alltså. Hur skall vi gå tillväga med den här exekutionen? Vi har pest, kolera och gift i dricksvattnet. Problemet är att det mördar en massa fauna som ingalunda delar den mänskliga - ska vi säga bristen?

STRINDBERG. Varför inte bara ett nytt syndafall?

DEMIURGEN. Som jag sa: vi vill inte utrota ALLA varelser.

MONTAIGNE. Vad var det för sjukdom som kom från apor?

STRINDBERG. Inbilskhet?

DEMIURGEN. Humant immunbristvirus.

MONTAIGNE. Just det.

DEMIURGEN. Det dödar dem inte längre.

SOKRATES. Varför inte bara plantera lungsikt igen?

DEMIURGEN. Ingen dum idé.

STRINDBERG. Ta ifrån dem alla medikamenter och låt dem romantisera döden igen. Om inte annat lugnar de sig.

DEMIURGEN. Intressant.

MONTAIGNE. Det kommer de inte göra.

STRINDBERG. Vad?

MONTAIGNE. Romantisera döden.

STRINDBERG. Varför?

MONTAIGNE. De kommer isolera sig. Det är för sent att romantisera något. De vet för mycket om sin anatomi...

SOKRATES. ...till priset av sin själ...

MONTAIGNE. ...Romantiken gick förlorad med fabriker och världskrig.

SOKRATES. Det är inte krigens fel. Vi har alltid krigat. När vi slutade romantisera döden slutade vi romantisera kriget.

STRINDBERG. De har kunskap. När vi slutade bråka om fåniga ting började vi lära oss saker.

MONTAIGNE. Om världsliga ting! Sina ägodelar! Sitt kött, sina organ och sitt blod! Mindre om sig själva! De fyller ut sin okunskap med dumheter.

STRINDBERG. De lever i fred och välstånd...

MONTAIGNE. Relativt!

STRINDBERG. ...stoltserar med sin okunskap...

MONTAIGNE. Chimärt!

STRINDBERG. ...eftertänksamma.

MONTAIGNE. Obetänksamma!

STRINDBERG. Välvilliga.

MONTAIGNE. Vällustiga!

SOKRATES. Ge dem lungsikt och okunskap nog att romantisera den. Låt dem glömma Koch och Brehmer och Robert James. Låt de glömma bakterier och sanatorium. Låt dem leva i lycklig ovisshet med Tjechov i tanken och Werther i själen. Låt de drömma sina äldsta drömmar. Låt dem komma närmare himlen. Låt dem älska Fadern igen som de en gång gjorde. Låt dem fördärva varandra, klättra på varandra på muren som skiljer dem från Eden. Låt dem mörda i Hans namn och gömma sitt bröd i låtsat armod för att inte bli bunden vid giljotinen. Låt dem vara människor och jaga sitt bröd, det bröd vi rycker och ersätter med slaktarens blodspill och grillade gatubarn.


-------

Fortsättning följer plötsligt.