Tapeten visar sina såriga händer
Där spikar har dragits ut
Och spikhålen blottar det uppbrott
Som din flytt har medfört

Kalt är det
Kalt i mitt hjärtas rum
Jag fryser av de öppna fönstren
Som vädrar rummet för din framtid

Var det inte igår
Du fanns som ett spirande frö
I mitt inre
Och fick mitt hjärta att flöda över

Ingen stjärna lyste över din födelse
Men för mig var du min stjärna
Fastän det var jag som skulle leda dig
Du var gåvan: mitt gull, min rökelse, min myrra.

Så blev du stor
Och ska lämna för din mission
Göra de underverk som får världen
Att återfödas

Jag är glad för din skull
För din glädje och framtidstro
Du lämnar ditt lilla rum
Först som nyfödd, nu i blomning

Själv gråter jag själviskt
Min lilla var är du
Vet att du är mig kär
Vart du än i världen vänder