Jag söker i TV:s program enligt planen
men hittar just inget för sinnesorganen,
som matchar mitt tonläges melankoli.
Då hamnar jag plötsligen i Vatikanen
i gosskörens klanger från bas till sopranen
i meditativ, polyfon harmoni!

Jag zappade alltså från skvalet i stället
till kyrkomusik i Sixtinska kapellet
i Rom, Vatikanens musikbibliotek.
Där bjöds mig en skönare stund bortom gnället
och gnisslet i tiden, från gnatet och skället
i TV-utbudets förvissnade lek.

Där flög Michelangelos änglar i taken
och Kristus togs ned från sitt kors, nästan naken
i en Botticellis murala motiv!
Jag lyssnade, skådade, sinnena mina
var med dissonanserna hos Palestrina
och med i koralens och konstens liv.

Man önskar att oftare detta fick hända,
att TV-programmens profana agenda
fick inbrott av andens sakrala musik.
Det är ej nödvändigt att vara en from en.
Stum blir man ändå inför "Yttersta Domen"
och körharmonier från himmelrik.

Jag använder således fjärrkontrollen
allt oftare, zappar från herrfotbollen
och bläddrar mig fram till mitt vanliga val.
Det bjuder mig balsam och lisa för själen
och låter mig vila från bråken och grälen
som råder i mången TV-kanal.