Vindarna sveper visa sjalar
natten är ett hav av  böljande träd
det går att höra hur hus önskar lyfta
kanske gav husen önskebrunnen kopparmynt
önskemynt
dessa mynt vilka lades över den bortgångnes ögon
av liden
av liden härkomst du människobarn
ljuden dessa vackra tänker stigar
sagor
berättelsebevarare
ser hur dessa häller bilder i livsfloden
gryningen tillsäger
vakna

lägger syner i ask röd bädden sammetsmjuk
vila
vila stilla
graven är en sluten mussla pärlord skimrar

hela hennes väsen bär längtan in i skogen
liv
liv
gör levande
fjärilsvinge rör vid kvinnans utmattade kind
tjärnen öppnar vingar tjärnöga ser med djup
lyfter stigens dolda

en pärluggla sveper pärlor
stigfinnare kompassens rosennål

bär detta strå givet av hopp se hur cirkeln omfamnar

Av liden härkomst du människobarn
ljuden dessa vackra tänker stigar

det stora golvuret med pendeln minns klockmakaren
hur denne vandrar i skogen lägger händer till träd
är du detta träd
klockmakaren fodralmakaren hör trädet säga
jag är det varvid de vandrar hem till klockmakarens fodralmakarens viste
i nätter nio i dagar nio skapas det stora golvuret
bergssmeder smider kedjor till lod smider pendel smider visare
ökensanden värms
glasmakaren blåser skapar glas till värn mot tidens gnagande tand
mot är jag ej jag höljer meningens viskning
jag har sett dörrar öppnas lätt vindligt i korsdrag
stridsyxor i former av hätska ord ljuder
pendeln ljuder vaggande vind
toner bäddas mjukt in
allt sammanfogas av klockmakaren
mätarlarven ler
en fjäril lyfter
fri
tid

tag mina händer vagga dem i ditt hjärtas röst
se mig djupt in i ögonen
håll mig
stilla

stjälken en åder bär pulsens stämma
jag brister i min gärning