Jag kom i princip i tid
Hämtade ut ett passerkort som jag fick charma mig till
eftersom de i receptionen inte visste att jag skulle komma
någon chef hade inte berättat
men hon i repan kände igen mig
och gav mig ett lånekort
utan att behöva ringa någon
kändes okej
föga oväntat
har hänt förut
kommer att hända igen?
valde att gå i trapporna
för att maximera tiden
innan jag klev in på arbetsplatsen
fyra våningar
två snurr-dörrar
en kod, ett passerkort, en vikarie
frågade mig fram
till min avdelning
träffade en gammal bekant
träffade en till, sedan två jag aldrig träffat
och inte kunde träffa för det är pandemi
de satt bara där två tjejer som säkert är jätteduktiga
fick en plats, en dator att sitta vid
det kändes bra
sedan kunde jag inte logga in
för det var min första arbetsdag
och ingen chef hade beställt några uppgifter
så jag fick fixa fram dem själv
genom att ringa it-supporten
som ville att jag skulle gå till dem på våning två
men det var låst, mitt passerkort fungerade inte där
så en av de fick komma och hämta mig
sedan undrade de vad jag ville
och då förklarade jag
att jag vill jobba
de frågade: har du något ärende?
jag svarade, nej
de frågade, igen: din chef måste upprätta ett ärende
jag sa: min chef sa att jag skulle gå till er
varpå supportkillen skriver till min chef
och sätter igång
undrar: vilka program ska du använda?
jag listar alla, men glömmer ett
det löser sig ändå
medan jag står på våning två
går ett spöke förbi
en gammal chef
som tycker jag är dum i huvudet
jag halvmöter blicken och vinkar med ögonbrynet
som han stirrande sveper förbi
utan att säga något
supporten säger att jag ska vänta i 1 timme
men jag väntar i fyra
och ringer sedan igen, och då säger killen i telefonen, att jag ser vad som är fel med ditt konto, det står fel år här i systemet
sedan sätter jag upp mitt digitala arbetsredskap, loggar in på diverse tjänster, autentierar mig med en tredjeparts-applikation
läser ikapp meddelanden i kommunikationsverktygen
och börjar sedan jobba
sedan jobbar jag i fyra timmar och önskar en trevlig kväll
det har mest bara stått stilla i huvudet
var lite jobbigt när jag kände igen rösten hos en chef på våning fyra
som tillhör en kompis
som inte hejade på mig
och som jag inte heller hejade på
men det är nog okej
det kommer nya dagar
på bottenplan på vägen hem
sitter en titan från plan två
vi pratar i förbifarten
han säger att det är som söndag varje dag
ett otroligt lågt tempo
och inte många jobbar längre kvar
de skär ned ännu mer nu
jag berättar om ett år av designstudier
och att det nog aldrig blir som det var
om företaget kan dra ned på kontorskostnaderna