I julis solförmörkelse och kalla korona
går molnen sorgklädda i sina trasor
utan vederbörligt avstånd sinsemellan.

Avståndstagandet mellan poeterna
håller dock sina egostipulerade gränser
och känslokylan står hålögd bakom låsta dörrar.

Guds röntgenblick tillhandahåller tydliga diagram
över själarnas förhandenvarande tillstånd
och molnens evidensbaserade mulenhet.

Julis söndag är ett jämmer i svartvitt
och solen endast synlig bakom sotade glas
och helgöppna sinnen.