AVMÄNSKLIGT

har det med skräcken
att inte vara vuxen nog att göra
som allt fler omänskligförklarar sig
uppsäger sitt kontrakt som människa

har vi råd att buga vårt enda liv
åt ett värdelöst system
där den som inte passar in
måste saluföra sin ångest i finrummen

varför anses det genialt
att odla sitt ego till framgång
garantera evigt liv i historieböckerna

vara någon eller något i en mätbar prestation
visa upp en medalj och ett diplom
bevisa att händelsen har inträffat
något och någon som har gått i mål

känns som ett oöverstigligt hinder
att räta ut allas rynkor till en likvärdig linjal
där tillkortakommanden och dåliga val
kan mjölkas ut och in i millimeterbås

så många som inte jobbar med sin medmänsklighet
istället kopplar av och jäser ut
låter knipmusklerna svälla till ölmagar

är det oförskämt att be någon vara rolig
när du har bestämt dig är alla tråkiga
hur orka ändra på sig själv
när rättvisan predikar halva vägen var

jag blir så trött på allt
som inte mäter min energisfär
när jag ibland ser mig
som en citronfjäril bland kålfjärilar

är jag då en elitistisk narcissist
eller har jag rätt att argumentera för mitt synsätt

alltid lika sorgligt när fördomen bekräftats

det enda som finns kvar
är en sagoberättelse
av vad som en gång var en människa

inget annat på agendan
än en igengrodd hägring
av vad som skulle kunna vara en människa