Då, när jag var yngre än jag är,
trodde jag mig aldrig sitta här,
känna mig som redan gammal vorden
och att det till sist tar slut på orden,
tänkte inte på vart vägen bär,
att jag snart skall återgå till jorden.

Då, i mina ungdomsgröna dar,
trodde jag nog säkert att jag var
den som redan visste allt om livet
och att åldrandet i sig var överdrivet,
att jag alltid hade hela resan kvar,
dagboksbladet aldrig färdigskrivet.

Nu, och mycket äldre än igår,
vet jag att man hela livet får
ändra sina perspektiv och värden
och att slutstationen nalkas fort på färden,
tills att snart det endast återstår
att få somna trött på huvudgärden.