En ensam stjärna som sakta faller och försvinner in i mörkret och som nu betyder att jag får önska mig något. Önska mig vad som än kommer upp i mitt huvud, vare sig om det är stort eller litet.

Jag ser nu fler stjärnor som faller. Det är inte längre bara en stjärna som faller in i den svarta oändligheten. Alla stjärnor faller nu, blir till stora eldklot som nu färdas längst med himlavalvet och försvinner. Lämnar efter sig en enda stor och svart tomhet, en tomhet som nu värker inom mig. Jag vet vad jag borde önska, vad jag borde önska för den stjärnan jag först såg falla innan allt blev till ett mörker. Önska att allt skulle bli som det en gång hade varit, att världen skulle åter bli till den plats den en gång hade varit och som jag alltid ville att den skulle förbli.