Om än min dag känns kall och svår
ge mig ej smälek bara
mitt liv är att vara längtan till Vår
- äldst i vår syskonskara.

Min syster Våren är yster och ljuv
som hoppet där längtan gror
växer, blir glädje i Sommarens skrud
där var förnimmelsen bor.

Tid är att resa, än mer - föras bort
av Höstens timliga händer
och åter stå utanför rimfrostens port
vart barn min bror återsänder.

Se stjärnan som lyser uti min natt
allt efter utmätt tid
tänd för att vara en känslomild skatt
glömd är då världens strid.