Jag vet en plats i skogarnas djup
dit någon för länge sen flytt
jag undrat varför han världslivet bytt
mot sjöar och myrar, hällar och stup.

Han valde en plats för tillvarons jag
byggde en koja inte långt från en sjö
här ville han leva, här ville han dö
i mångas ögon ett märkligt behag.

En av kojans väggar var av sten
där eldens lågor tärt ut
en fördjupning om att någon förut
har bott här under månskärans sken.

Det känns märkligt det liv som var hans,
måhända fann han tillvaron trång
och längtade bort till skogarnas sång
där älgar, rådjur och stillheten fanns.