skenbara

ändå

detta böjda kotvalv

Så gavs

ännu en ring av trädet

åror togs emot av havet

havet lyfte ringarna

varför ringar

jo

den ena ringen är den högra

den ena ringen den vänstra

i din själsbarks värn förs dessa ringar

samman

strålar i själen

så

kan det vara

vara

det

kan

strofer ligger utspridda

en hand lyfter

en sorgehand lyfter

haken av

ett fönster

öppnas

strofer vandrar

svävar

fria

ut

ur given hand

falken svävar

glider

en hand skänkte en skrift

mottagaren

vägrar

falken störtar till marken

utan att störta

jag ser

dig

tag emot denna bön

jag kunde ha

förtalt dig

vindarna lyfter locken lyfter hakar

bär

dina svedda fötter

alla

fotblad

lyfter

de nedfallna

nedsjunkna valven

smeker kupor

kupade dina händer jord

om

visshet

jordkupor

hälar

fria

så fria

rör vid tår

tåknoppar

med

nektar ur stjärnstränder

det

kan jag förtälja dig

knarrande trappor

sindlande

kvistögon manar lugn

vindarna

vindskupor

surrande insikter

vindarna

vindskupor

har behov

andas

nu

andas

trädens år målar ringar i liv

ekon

bärs

en eka följer hav

vassen är en susande flöjt

ser du

vattenherden

hur

ringar

lyfter grundens mening

andas

nu

andas

ja

vi bär alla våra kors

när korsen möts pulserar jordens ådror

blir solen helande i

toner av allt

vad

är

de lagda åren kanske

trädens viskningar innan träden faller

för att rötter skall stiga

ur

hälars insikt