vem

tecknar språket i

handen vilken håller i

pennans märg

dagens gryning

daggryning

tyngden lagd över detta bröst

dimma

detta är regn

tätt

tätt

suddar ut alla konturer

dessa skarpa knivar

detta regn

löser

det hårda livstyckets snörning

vem krossar

trädens stammar

kvistögon gråter

ej hörde du

min viskning

medan mitt bröst vågade lyssna

till detta hjärtas sång

gnissel

gissel

veven i hand

var positiv

positiv

ett positiv hörs vandra

en positivspelare

skalet bärs

i havsvingar upp

in i

sandhands ekon

sakta öppnas skalvingar

åter och åter

slutna

så länge nu slutna

pärllängtan

pärla landar i jordmån

ännu

drömmande tillit

pärla skimrar tillit

tilltro

landar in under krossfot

så vore jag havets viskning du sargade dröm

skulle jag med skirtråd hela revan revorna

jordmån lyfter partikelkorn till

sandhands kupade tar emot

skalet sluts om

ännu

en gång

bärs

i havsvingar till

den vilken sömmar drömmarnas milda varsel

jag minns ett vackert

kalejdoskop

snurra

snurra

i handens tecken