God natt mitt vandrande barn,
flyg bort mitt längtans skrik,
i ekon
över tidens berg...

Farväl mitt skratt, min lek
min längtans mörka kväll,
farväl all tröstlös svek
all ömhet och all sorg...

God natt mitt vandrande barn
förgyll min dröm och dagen glöm,
flyg bort från skog
av ek och sjö!

Ta med mitt skratt, min lek-
i min feberröda solnedgång och
rasera sen mitt mörkers borg.

God natt mitt vandrande barn,
snart lyser det en stjärna åter i ett
tröstfyllt bröst...
god natt, du far!
god natt, du mor!

farväl all röstlös svek,
min sorg, mitt ord-
av min, alltför -
unga levnadslek.

God natt!