De gamla bibelspråkens korsstygnstrevnad
tar inte längre plats i lägenheten.
Minimalism är mottot för esteten
i dagens postmoderna efterlevnad.

Planlösningen är öppen som arenan
och lämnar sig i genomskinligheten
till tjuvtitt i personintegriteten
och möjlighet till skvaller för hyenan.

Dekorationstendensens tomma drömmar
gör bostaden steril för andligheten.
Men framtidsbonader får nya sömmar

med gamla visdomsord för verkligheten,
när bibelspråk broderas till tapeten
och korsstygnsnålen åter tummen ömmar.