aftonen sveper in

vilar stilla i minne av

regnen kom åska dundrade

manar hjärtats slutna öppna dig

förena dig med trummans hjärta dansa med blixtarna

en blixt viner det låter som att blixten slår ned

kanske såg blixten jordens skönhet

den skönhet vilken skulle kunna vara

jag tänker regn är vackert

nu blir luften lättare att andas

tänker på värmen

kanske värmen söker tina upp alla bröst allt detta hårda

kanske detta kvävande är bilden av människan

natten vilar

dagen vaknar sträcker ut sig en spinnande själ

jag tänker nu kanske luften är fri

det råder fukt

kan regnskogsrörelser så kallat flytta

ser folkvandringar för mig eller i drömsyner

hur människans folk

så kallat befolkade jorden i så kallat olika riktningar

inväntar befrielse

aftonen böljar röd

varmt röd

målar ytor röda

varmt röda

så

är detta kärlekens väsen

klanger hörs

stjärnväktare tänder

träden ljudar med fingercymbaler

jag lindar in mina ögon min hud i nattens indigo

vandrar i bergens djup hör rötter nynna ro

och havet stiger i mitt bröst

mina ögon blöder blå

blå snäckor stiger upp ur havet

de orden skriver jag igen därför att jag älskar bilden av

blå snäckor

och du kan ju hoppa över de orden

tag hoppet med dig över den porlande bäcken

bli den förenande länken

de vet väl vad

hopp

är

landa i

blå snäckor häller dags blå

in i ängsvida med knypplad skogsbård

solstrimma rör vid linsens slutna

baddar tankeskål

med gryningsnektar

säger

jag vet att du ej vill så

jag vet

ändå

anar jag en flämtande låga

i ditt kärnhus växer ett stjärnträd

än är det dags dags

solstrimmar ler dags

dags

lägger morgonskriften i fjädermärgs spetsudd

så knypplar stjärnträd skriftvägar

säger

solstrimma

jag hör savannen resa sig

resa

sitt

hjärta

alla samlas runt vattensmycke

ense

enade i berättelser

jag lyssnar in det vinden bär med

och jag hör klippor viska

hur hav reser med vågen