Nu har en ny istid

slagit ut mellan dem

och inget kan de göra

än att stirra ut

i den bleka dagern

värma sina frusna fingrar

vid den flämtande elden

och be om att solen kommer åter

inga tårar 

inga skratt mer

bara ett öde rum inom

omöblerat

tillbommat

och däri bor drömmarna

i fastfrusna stillbilder

av liv som en gång var