sov, du lilla, sov

fri från sorg och smärta

du älskade "Lilla hjärta"

en gång var du glädje och skratt

där du stod med tokig hatt

dina ögon lyste som solen

virvlade runt med tyll i kjolen

ja, hela din värld var underbar

tänk om du fått stanna kvar

en människa så full av liv

alltid så positiv

du finns ej längre i vår värld

du var så mycket mera värd

i minnet du stannar kvar

många frågor stannar kvar

ofattbar är sanningen

hur kunde det hända

var det meningen

att så grymt skända

sov, du lilla, sov

i barndomsland du vilar

kanske du omkring ilar

i tyllkjol så glad med ett skratt

kanske med en tokig hatt