Du kom ur samma tågsätt ut på perrongen
vid Halmstad Central, i handen en bag där
ett tennisrack stack ut. Villrådig såg du ut.
Tog dig till mitt hjärta, civilklädd och jag i
fältuniform. Andra gången som du gjorde
ett försök att genomföra aspirantskolan.

Vi blev vänner umgicks ständigt på hela
taget. Festade och träffade damer på olika
sätt. Du var blyg och saknade en självbild.
Såg upp till mig. Vi drog varandra framåt
under utbildningen. Löpte sida vid sida i
militära orienteringen vid Simlångsdalen.

Det gick bra för oss båda trots besked om
dödsfall - din fästmö och din syster...
Tröstade, min Gudstro bar mig, delade
med mig den till dig.

Militär karriär och senare civil karriär
av samma slag, du valde Stockholm, jag
landsbygden. Kontakt och umgänge var
kryddan i tillvaron.
Sedan tog allt slut - varför?

Kvartermästare blev ditt slutmål, mitt
artillerist. Jägarutbildning. Ledarskap,
chefskap i kombination en bra mix.
Trupptjänst på GU-förband. PlutonC,
senare BartArt chefs utbildning.
Krigsplacerad som kompchef på GRK.
Mitt vapenintresse missuppfattade du
- vände det emot mig, förstår det inte!
Hur kunde kamratskapet slås sönder?