Finns det dikter som är helt sanna?
objektiva saklighetens dikter
är som gardinerna i mormors missionshus
något gråblått
något genomskinligt smaklöst
inte något rosa
absolut inte något åt det rosa hållet
ibland önskar jag att kunde
trycka ned bokstäverna med tummarna
hårt och bestämt
men att dyka in i en spegelblank yta
röra om
är min besatthet och lycka
mordet på första betydelsen av en mening
är förutsättningen för mitt forskande
korpsvart viker jag kronbladen åt sidan
äter den förbjudna frukten