En kämpande reporter syns trotsa en varm sol, mitt i sommaren, mellan dagar av annars som ymnigt regn. Det har blivit 1997 och det är mitt i värsta värmeböljan. Men vattnet kommer som sagt i korta skurar då en minst anar det.
- Som misstänkt fritidspolitiker för opolitiska politiker....
- Oberoende, menar du kanske?
- Kanske det ja. Skit samma. Vad har ni för åsikt i frågan om...
- Det skall ni skita i. Jag har verkligen ingen lust att uttala mig i frågan.
- Men ni har ju inte hört frågan än.
- Jag vill kunna svara som en riktig politiker, att inte behöva ta ställning.
- Är det därför ni kallar er oberoende?
- Jag tänker inte berätta för er, ens om jag har några åsikter, rent privat.
- Men privat väljer ni ju att ägna er fria tid åt politiken.
- Som jag sa förut. Jag vill kunna göra som politiker brukar göra. Svänga sig när det kommer 'raka frågor', genom att kunna prata bort den vilken ställer frågorna.
Vår utsända reporter hämtar luft och vänder sig sedan till en annan på byn vandrande reklampelare för staden Vänstermåla. Hon söker sticka mikrofonen nära snoken på en eller annan resenär i livets malström. Hon hittar så en lätt ledig kvinnan i mängden.
- Ni jobbar visst med något?
- Jag är lågstadielärare generellt sett, men jobbar extra med väderleksrapportering.
- Ja, hur ser det ut då på hemmafronten?
- Har två ungar och bara en man hittills, men katterna brukar fly i vild panik när han och hunden sätter igång och tävlar om att kunna dofta då de släpper väder fritt i vardagsrummet.
- Ja, det verkar gå i familjen alltså. Ni gör i yrket vad er man gör hemma då?
- Nu har jag verkligen inte tid med det här längre. Greger väntar där hemma och så är det då ungarna som vill ha middag.
- Så det är som vanligt hemma hos er då. Ni står för markservicen. Kan inte maken rycka in och laga maten, för en gångs skull?
- Det är han som lagar maten. Fattas bara annat, han är ju hemmaman och går säkert och drar sig mellan sina pass av städande, passning av ungar och försök att hitta på något gott att äta. Sa jag att han bakar goda bullar, när han inte gjort en äppelkaka, hallonpaj med blåbär i eller tagit hand om räkningarna i ekonomin. Han är verkligen en skatt, men tala inte om det för honom är ni snäll, han brukar försöka blidka mig för att han inte drar in några pengar till hushållskassan...



(Något litet om bilden. Har ofta varit förtjust i utsikten från Södermalmstorg, station Slussen, via lokaltåget tunnelbanan. Samt att söka ta bilder som så tydligt visar som människor, fångade i sin egen upplevelse av mera verkligheten. Mötet i vardagens okända, såväl som drömmerier.)