Barndomsvän.

Brukar du, precis som jag, tänka tillbaka? På den förjävliga tiden, den underbara tiden. Brukar du önska att du kunde göra om saker? Göra dem ogjorda, göra dem bättre. Kanske sämre, för någon annan.

Barndomsvän, jag vet att vi båda önskar. Jag vet att alla önskar.

Ångra inget.
Men det finns alltid två alternativ. Och vilket man än tar kommer man undra hur resultatet av det andra skulle blivit.

Barndomsvän, vi lever idag. Vi levde igår. Vi kommer att leva imorgon. Vi kommer att ångra.

Barndomsvän, det är försent. Barndomen som var, den har vi vuxit ifrån.
Barndomen, den förjävliga tiden. Den underbara tiden.

Barndomsvän, vi är inte barn. Vi är snart vuxna. Vi har en hel förjävlig och underbar framtid att se fram emot också. För vi är inte barn, vi växer upp.
(Men jag vill, barndomsvän, jag vill att du vet. I mig, och i dig, finns barnen vi var. Barnen som höll ihop. Och barnen som klarade allt.)