Vi måste över den. Det är vårt tvång.
Den är vår yttre gräns för livets lyx.
Den kallas för Jorda´n, den kallas Styx,
beroende på var man blev en gång.

För dödens flod finns ingen räddningsspång,
när livets landamäre från oss rycks.
Vi måste genom den, trots att den tycks
som meningslös och onödig och vrång.

En vanlig levnads längd är inte lång.
Så fort vi ur vår moders sköte trycks,
förnimmer alla flodens mörka gång

på avstånd först och utan fall och språng,
men snart den högre brusar, sväller, byggs.
På andra stranden tonar evighetens sång.