De sorgsna själarnas lott är inte att klaga
Jag kom till världen för att glädjas och behaga
Blick söker blick men möter mest sorg
När ska kroppar vakna på månglarnas torg?

Kroppar ovilliga att möta sin själ
Istället för att dansa och vilja varandra väl
Att välja evigheten
istället för den tidsbestämda beskäftigheten

Jag tog dig kropp in i livets dans
Men efter barndomen tappade vi bort varandra någonstans
Jag förstår inte vad jag gjort mot dig
Kan du förklara, ja snälla säg

Minns du inte hur vår dans tog oss upp upp genom skyar
Lyckan vi kände, euforin
Utforskade de gamla sagornas utbyar
Byggde rimhus till ljus av stearin


Vi såg varandra och andra
Levde i den gemensamma anden
Valde att de smala stigarna vandra
Och göra små fotspår i sanden

Att lägga örat mot sin kära och höra dess röst
En nära samvaro mellan kropp och själ
Men med pansar klädde du ditt bröst
Tog värvning som världens träl

Ensam marscherar du genom världen med raska steg
Lycklig över att själen äntligen teg
Rationell fokuserad, helt tondöv
Med kroppsmassa bestående mestadels av röv

Jag saknar dig min kära
Men jag vill inte störa
Jag vill ju bara vara nära
Och låna ditt tondöva öra

Slutar aldrig att hoppas på oss
Att du ska stanna opp
Vill inte vara din stoppkloss
Dansa med mig igen, min kropp