Att känna tacksamhet är inte alltid lätt när livet sätter en på hårda prov.
Jag tror ändå att livet känns mycket lättare om man kan fånga de ljusa stunderna i livet, hålla fast vid dem, låte dem få skina när de mörka svåra stunderna drabbar oss.
Jag har själv drabbats av sjukdom och sorg, det är lätt att tappa bort sig under dessa stunder.
Jag har kämpat mig igenom många svårigheter, fått mycket stöttning av mina nära och kära, men det är ändå jag själv som måste bestämma mig för hur mycket jag vill låta detta påverka mig. Jag har bestämt mig för att känna glädje och tacksamhet!
Självklart har jag gråtit, varit arg och besviken, det är naturligt att känna alla dessa känslor! Det viktiga tror jag, det är att hitta ljusglimtar och komma vidare.
Att inte fastna i ältande eller tankar om Varför skulle just jag drabbas?!
Absolut måste man få tänka och känna allt detta, men jag bestämde mig för att dessa tankar och känslor inte skulle få ta över mitt liv, de skulle inte hjälpa mig vidare och jag skulle absolut inte må bra av det!
Jag kan inte räkna med att gå genom livet utan att drabbas av svårigheter och sorg.
Så länge man aldrig upplevt det, så är det bara en tanke om jobbiga saker som man kan skjuta undan. Nu när jag kämpar med min cancer, samtidigt som min sorg över att mina föräldrar inte längre finns här med oss, så vet jag att inget kan man ta för givet.
Jag väljer att känna kärlek, glädje och tacksamhet<3