En massa församlas på demonstrationer
för "frihet och sanning" och misstro mot allt,
som styrs av "eliten" på självvalda troner
och tränger in folk i korrekthetens spalt.

Det jäser i leden av konspiratörer,
som kokat ihop varsin bubblande brygd,
en soppa som osar av lögnens odörer
men saknar all sälta av sanning och dygd.

Man skyller på USA, Ryssland och Kina,
på frimureriet, på judarnas klan,
men aldrig man skyller sig själv och de sina,
som skränar och skockar sig inne i stan.

Där bölar och bröstar sig små extremister,
som tror de har mandom som modiga män
tillsammans med skrockfulla motvaccinister
som tror pandemin är från Djävulen.

De flesta ser säkert på dessa spektakel
som angrepp på sanning och demokrati,
men manifestanternas många orakel
tycks verka för osanning och anarki.

Det gäller att samhällsfamiljen hålls samman
och fostrar sig själv medelst vördnad och vett.
En demokrati är som pappan och mamman
som lär sina ungar om orätt och rätt.