Vi ligger stilla nu
och vrider oss itu, i två
versioner att förstå
och älska och förmå att bli
det skrovligt vackra vi
nog vårdar inuti. Vi bär
mot mänskliga begär
som föder mörkret här, och jag
är oförändrat svag
men du slår heta slag omkring
ett älskat ingenting,
för alla goda ting är du.