Solen kämpar genom molnen.
Den är uppe, sen länge
men strålarna orkar inte värma upp farstutrappan.
Vinden tar tag i solen och blåser bort värmen.
Fönstret fångar in det den kan av strålarna
gör kökssoffan behaglig.

P1 levererar fördjupning från Almedalen genom hörlurarna.
Innan dagen där tar fart.
Knixiga frågor som politikerna svarar förenklat på.

Det nybryggda kaffet sköljer ned ostmackan.

Det är tyst och stilla.

Övriga familjemedlemmar sover.
Soffans trasmatta skänker sinnesförnimmelse, hårt,
tätt vävd
i grönt.

Pappa tassar på mjuka fötter in i köket.
Känner med senig stark hand på den kalla tekannan.
Lyfter på locket till kannan.
Det finns te.
Handens, armens, ögats information är
den samma.
Rottinghandtaget stabilt i handflatan.
Full, tung kanna med kallt te.
Upphällt i kopp, in i micron.

Blicken fäst på dottern i kökssoffan.
Hans kropp minns ordlöst trasmattan.

Det är tyst i köket.

Micron lyser, hummar, surrar.
Fötterna väger upp och ned, tålederna mjuka, tysta.
Blicken, värmen i ögonen, fortsatt vända mot dottern i kökssoffan.
Värmen från fönstret växer i takt med ögats leende.