avundsjukans fula tryne sig visar

när någon lyckas bättre än andra

om inte annat när någon bevisar

hur den genom poesin vandrar

i en liten by kallad Jante

sägs sjukan ha sitt ursprung 

likt Infernot av Dante

helvetiskt drabbar båd gammal och ung

människan är en ynklig varelse

när verkligheten blir alltför svår

och den egna personens skapelse

i förtvivlan sina händer den tvår

"säg, visst är jag väl fenomenal?"

"visst är väl min poesi sagolik?"

omgivnings reaktion katastrofal

de handlar i ren panik

eget beröm luktar illa

det vill vi inte höra

inget vi alls gillar

du kan annat göra

missunsamhetens röster hörs

enade de samlat sig har

på denna person de störs

den friheter sig tar

kan vi detta tolerera

ska en sådan få triumfera

vi måste genast agera

på dessa egenheter reagera

så lyder Jantes obskyra budskap

ingen må höjas ur mängden

där frodas de skyggas frändskap

de vinner alltid i längden