svartsjukans spöke hånskrattar

njuter när hon lider hemska kval

varje kväll han henne nattar

ångesten är totalt katastrofal

hennes hjärta vrider sig i kramp

slår vanvettigt i full galopp

det är en meningslös kamp

det tycks aldrig ta stopp

i själen har allt blivit svart

inget ljus i sikte är

det kommer bli en svår natt

ingen pardon här

svartsjukans demoner dansar 

suger kraft och mod ur barm

försvarslöst är hennes pansar

utslagna är alla larm

i det djupa träsket han lurar

där han viskar med sin röst

fångar själar i  sina burar

här finnes ingen tröst

i svartsjukans klor hon sitter

den bitit sig fast och gnager

av den hon blivit bitter

här finns ingen ljusan  dager